Om Larsvegas Johansson

"Lars Vegas" Racing har egentligen legat latent i ett brinnande motorintresse som började redan när man låg i vaggan.
Min pappa, Ingemar Johansson var aktiv inom motorsporten från början 50-talet och fram till mitten 60-talet från som det hette på den tiden "OT" och "Tillförlitlighet" vilket idag kallas rally. Han var med bland Sverigeeliten och då framförallt bakom ratten i Saab:ar, han var bl.a. lagkamrat med "Carlsson på Taket" i Saab:s märkeslag under någon säsong.
I början på 60 talet tävlade han på bana även då med Saab:s 2 taktare och då framförallt nere på Nurburgring i Tyskland där de sopade banan med konkurrenterna som var Fiath Abarth och DKW. Det var mest långlopp typ 6 och 12 timmars men även 500 km. Svenskarna som var där nere på den tiden var namn som Gösta Karlsson från Varberg, Björn Rothstein Halmstad och Bo Johansson (Bo Brasta) som slog igenom på just Nurburgring tillsammans med pappa. Jag tror föresten att pappas varvrekord på Nordslingan som mäter 22 km för den klassen fortfarande står sig. Efter banracingen med standardbilar hade han tänkt att lägga av 1963 men just då skulle Opel starta upp rallyverksamhet i Sverige och de skulle igång med 6 bilar av typen Kadett Coupé, minns den där bilen som smal, lång och såg ut som en likkista. Stallchef var Ragge Eklund och han ville då ha med en äldre och rutinerad förare och då föll frågan till far på inrådan av Jack Olsson i Anderstorp som var involverad hos Opel på den tiden. De övriga bilarna hamnade hos bl.a. Bus Ove Eriksson, Lillebror Nassenius och Per Tjerneld och vilka det nu var mer…

5HRS090919 041Det blev endast 1 säsong i Opeln och jag tror inte det blev några större framgångar pga bilen ej var utprovad för tuffa Svenska rallyförhållanden.
Hur som helst kan ni ju tänka att som liten grabb fått växa upp och höra om bravader av de mest otroliga slag att man drömde om att bli racerförare. Det var ju visserligen ofta man fick sitta i knäet på far under bilturer och även ensam vid ratten på mindre vägar, det var väl inte så noga på den tiden. Jag kommer ihåg vid fester och bjudningar när det pratades biltävlingar att pappa skojade ofta och sa till mig att jag skulle spara sulorna på skorna till gaspedalen och inte bry mig om att slita dem på dansgolven och det är väl inte utan att man lyssnar till en fader… Tiden gick och man hoppades att man skulle få uppbackning från fadershållet när man närmade sig ålder att få sitta bakom ratten lagligt, men man var väl inte tillräckligt påstridig och så kan man väl så här i efterhand konstatera att ekonomi och timing inte var den bästa. Det där med att slita sulorna på dansgolvet blev inte heller mycket reda med utan tiden rann iväg och det blev familjen som kom i centrum i stället även om drömmen om racing aldrig försvann.

Av en tillfällighet när Teknikens Värld skrev att Johan Rajamäki 1999 sålde ut provkörningar i en Formel 1 bil som lillebror Stefan anmälde sig till detta och jag hakade på. Detta var nog början till vad som nu gått i uppfyllelse. Dagen D "Formel 1" kom i maj 99 och det var något alldeles enormt när man fick krypa ner i cockpit på en Arrows bil av årsmodell 95 med över 500 hk och med en vikt på c:a 500 kg. Grejen var att det kostade en slant att provköra och det skulle kosta ytterligare 30´ + moms i självrisk om man skulle kvadda bilen så man tänkte på sina besparingar och tog det väldigt lugnt. Men med instruktion från Rajamäki att inte sätta ner plattan i botten förrän man hade framhjulen absolut rakt fram så fick man verkligen känna på en hästspark, när tillfället kom, pressades hjälmen mot störtbågen bakåt så man såg nästan Sankte Per stå där uppe och vinka…. Efter 8 varv på Anderstorp (korta banan) var det slut på äventyret och man kunde konstatera att det var ju precis nu man började känna vilken enorm maskin man just hade tyglat.

Rajamäki var ute på Anderstorp varje vecka och det hände att man åkte ut för att kolla läget.
En kväll var lite andra kända ansikten där och körde på banan, bl.a. Ulf Petterson på Regson, Kjell Svensson på Ewes och Olle Grimstedt m.fl. med sina små Formel bilar så jag undrade nyfiket vad det var för något. Fick klart för mig att det inte kostade skjortan och att man var ett underbart gäng gubbar som träffades, körde Formel Vee och tävlade. Ulf och Kjell sa att det nog fanns någon bil till salu och då klickade det till, nu eller aldrig skulle min dröm kunna gå i uppfyllelse. Ulf tipsade mig om en bil nere i Helsingborg som jag var nere och tittade på.
Problemet var hur jag skulle förankra detta hos hustrun. Tidpunkten var just innan jag skulle fylla 50 och det bar sig inte bättre än att Anita frågade vad jag önskade mig i födelsedagspresent, och jag svarade att jag hemskt gärna skulle vilja ha en racerbil. Hon svarade då att det kan du väl få då för hon visste ju att jag alltid varit intresserad av motorsport.

Gissa om Vegas fick bråttom att ordna sin 50 årspresent !!!!! (Ifall hustrun skulle ångra sig.)
Denna hösten gick åt att provåka ute på Anderstorp och bekanta sig lite med bilen, övertyga hustrun om de minimala riskerna och lova att köra utan risktagande. När mörkret och vintern sedan kommit blev det till att finputsa lite på bilen. Förre ägaren sa till mig när jag köpte bilen att den är i färdigt tävlingsskick. Nu var det bara att vänta på våren och om drömmarna skulle bli som man hoppats.

Efter första säsongen som dokumenteras med resultat och lite bilder på annat ställe måste ändå säsongens sista tävling som kördes på klassiska Nurburgring ses som en otrolig upplevelse, att vinna på Nurburgring där faderskapet tidigare skördat segrar visserligen inte på samma slinga men ändock. 
Pokal med klasseger på Nurburgring liksom pappas stora prissamling finns att beskåda på mitt kontor.

Nästa race!

Senaste nytt